Förra året då vi körde med GI från grunden och hårt som attans till sommaren kom och iom där unnande oss för mycket av livets goda. Borde vi inte ha lärt oss något av det? Tydligen inte då det känns som om vi är inne på samma utförsbacke.
Denna vecka har iaf varit bra på både träning och matintag men hon blir så ledsen och besviken på sig själv.
Att det ska vara så svårt att hålla sig borta från frestelser av alla dess slag. Varför kan hon inte nöja sig med en dag i veckan då hon får vara 'onyttig' varför vill man alltid ha mer?
Man vet ju direkt vad konsekvenserna blir och att man kommer ha dåligt samvete efteråt, men ändå så ska man 'fuska'.
Tanken som direkt kommer hos henne är: Men det är ju bara den här lilla, bara denna, jag har ju varit duktig och tränat så jag kan ju unna mig.... ja ursäkterna är många!
F-N! Skärpning nu och kom igen, låt den vettiga delen av skallen arbeta ett tag nu!
Var igår på bibblan och lånade kokböcker om både GI och från viktväktarna för att få lite ny rolig inspiration på mat.
Igår blev det både löpning (ca 6 km) på morgonen som tog henne ca 32 min och en långprommis på en timme på em. Idag ska hon iväg på massage då ryggen krånglar så det beror på hur det känns efter det om det blir någon träning eller om det blir vila.
På lördag är det dags för invägning, var alldeles för länge sedan och hon vet att hon då kommer ångra alla dessa små saker hon unnat sig och må dåligt över att hon inte hållt vikten hon gick ner till.
//Hon med dallret på magen
Nytt kapitel startar snart.
9 år sedan